Så många tankar och känslor som vill ut, men jag sitter här framför datorn med en tom sida framför mig så kommer ingenting.

Jag skulle vilja krypa ner i pappas famn och gråta och bara vara liten.

Jag vill bara att någon ska vagga mig och säga att allt blir bra, det löser sig.

Varför ska det göra så ont att vara mig?