Idag känns det som jag inte hör hemma någonstans.
Platsar inte i någon gemenskap.

När jag gick i låg- och mellanstadiet så var jag duktig i skolan. 
Spelade handboll och fotboll på fritiden och ville vara som alla andra.

Sen började jag i sjuan och fick upp ögonen för något annat,

drogs emot andra intressen, andra attityder. 
Lagom tills dess att jag började i åttan så var jag en av dom tjejerna som tjuvrökte, piercade mig själv,

klädde mig annorlunda (läs: i svart, svart, svart och nitar) och skärde mig.

Och där var jag, med dom som var coola, vars mammor lät dom göra i stort sett vad som helst

(och fick dom inte det så stack dom hemifrån), som börjat sminka sig när dom var 10,

börjat röka när dom var 12 och förlorat oskulden när dom var 13 år.

Men jag visste ändå att jag inte var som dom. Jag hade växt upp i ett hus på landet,

med föräldrar som fortfarande var gifta (om än olyckligt), jag fick veckopeng, skjuts till kompisar,

och en moppe när jag fyllde femton. Och jag hade aldrig haft en pojkvän, inte ens kysst en kille.
Men jag ville så gärna höra hemma nånstans.

BLÖ
NU TOG LUSTEN ATT SKRIVA SLUT. 

Kan bara säga kort att jag är så jävla avundsjuk på alla kompisgäng jag ser på facebook, och alla förhållanden.
Jag känner bara att jag står utanför allt, och att det inte finns någon som jag kan dela allt med.

Ensam.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte prova att skriva lite om min vardag, mina tankar, funderingar och känslor. Och försöka vara ärlig mot mig själv. Får se hur länge det flyter på.Idag har jag bara suttit med datorn i knät. Började leta nya vinterdäck till bileländet och insåg g...

Har gått i kognitiv psykoterapi i ett år nu. Idag var jag där, och vi kom in på min låga självkänsla.   Berättade om hur mina bröder är mot mig, hur dom får mig att känna att jag inte är smart, intressant eller rolig nog att umgås med. Just den...

Idag dog Mias farmor, Ingrid. Tror hon blev 87 år, kanske 88. Stod henne inte särskilt nära, men jag vet vad hon betyder för Mia.Eftersom Mia växte upp i huset intill så har Ingrid alltid funnits alldeles intill.   Funderar på vad som kommer hä...

I veckan sa jag för första gången på 1,5 år nej till E, och nu är det söndag och han åker bort igen. Första lovet på 1,5 år vi inte ses. Jag har på nåt vänster bestämt mig för att fortsätta ligga med honom är inte bra för mig i det långa loppet. ...

Åren går, bloggen består.   Känns skönt att ha ett litet arkiv över sina gamla tankar och känslor, att ha ett ställe och försöka reda ut det som snurrar i huvudet, och nu snurrar det bra nog.   Jag upplever just nu något som jag aldrig varit ...