?

Förut fanns det alltid en tillflyktsort, Madde, Malin, Martins lägenhet. Ett ställe där jag kunde gömma mej från skriken. Men nu är jag fast.. med en familj som nätt och jämt sitter ihop, och som ibland rasar samman helt..

Ikväll är det mammas tur att bryta ihop.. Hon skriker, dammsuger, skriker, kastar saker.. Nyss öppnade hon min dörr, skrek åt mej, och slängde in ALLA mina saker på golvet, jackor, skor, min tvättkorg mina skolböcker.. allt..

Nu hör jag hon och pappa skrika åt varandra.. som alltid..

och jag är fast, utan nånstans att fly, fast i tårar och förtvivlan..

Fast utan någon som bryr sej, ingen ser.. Ingen vill se..

Om jag inte får lägenheten.. då vet jag inte vad jag gör.. då finns det inget hopp..

och nu kom hon hit.. och hon skriker.. och skriker.. och skriker.. och smäller i dörren så hela jag rycker till.. jag är verkligen helt fast..

och det finns ingen utväg..